Känns som det äter upp mig inifrån, vet inte vad jag ska göra åt det.
Den fredagen var den värsta dagen i mitt liv.
Jag var hjälplös, hon satt bara där.
Tårarna rann nedför båda våra kinder.
Men inte av samma orsak.
Jag grät för att hon var ledsen och för att jag inte kunde göra något.
Men jag tror att det löser sig, jag hoppas det av hela mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar